måndag 7 september 2015

Toughest

 På lördagsmorgonen laddade vi upp med stadig frukost och sen bar det av till banan för att se när elite-grupperna startade.
 Helt otroligt hur snabba och vältänade dessa människor är.
Mycket imponerad.
Vid 14-tiden var det dags för Blåljusdoåran att starta.
Redan efter första kilometern kändes det inte bra i mina vader som jag har haft problem med hela livet.
Så det blev mer eller mindre växla mellan att promenera och springa.
Och vilka vackra vyer vi fick se under banan!Uppförsbackar och nedförsbackar varvade varandra.Genom träsk,lera och vatten.
Det kalla vattnet tror jag dock räddade vaderna men förstörde istället mina lungor.
Jag föll nämligen i vattnet vid ett hinder och drog in vatten i lungorna och efter det fick jag så tungt att andas och fick hosta.
Tänkte avsluta flera gånger men på något sätt kom jag mig genom alla 8 kilometrar ca 40 hinder.



Sista avslutande hindret var att ta sig upp 150m för Holmenkollens hoppbacke.
Hade inte tänkt ens prova med mina vattenfyllda lungor men till sist bestämde jag mig för att prova.
Försökte att inte tänka på hur högt uppe jag var.Bara mata på uppåt och uppåt.
Ända tills jag tittade uppåt och insåg att jag hade cirka 10m kvar till målet.
Då kom kramper i benet och jag fick TOTALT panik och dödsångest.Var säker på att jag skulle falla ner.Kunde inte röra mig en endaste millimeter.
Sen  kom två supersnälla och hjälpte mig att ställa mig upp och på något magiskt sätt så sprang vi tillsammans dom sista metrarna in i mål.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar